Jag var så trött på att inget ha att göra. Jag kände så där lite lagom för att börja läsa. Jag hade prövat Komvux tidigare och det var inte alls kul. Människor som satt i sina bänkar och läste och på rasterna så var man indelade i grupper och fikade. Där passade lilla jag inte alls in.
Så funderingar kretsade lite kring vad jag kunde tänkas göra istället. Jag hade tidigare hört talas om Bona så jag ringde upp dem och frågade om de hade något intressant för mig. Samtalet slutade med att jag måndagen därpå började på kvinnokursen. Den kursen var jättebra för mig, för jag utvecklades en hel del under den tiden. Från att sucka och gorma över datorn till att kunna göra jättearbeten.
|
|
Men vet du vad? Jag kom på att jag tyckte om att lära mig nya saker, så jag bestämde mig för att fortsätta på allmän linje. Det blev de roligaste och bästa åren i min skoltid.
Men ibland så undrade jag vad i hela friden vi höll på med. Till exempel så skulle vi lära oss om olika länder genom att göra kartor med hjälp av olika material.
Oh hjälp! tänkte jag. Vad är det fråga om? Är vi på dagis eller? Jag protesterade och sa att jag vill inte alls det här. Men våra kära lärare sa -det ska ni visst.
Men när jag nu sitter och reflekterar så vet jag att jag lärde mig massor genom detta sätt. Man lärde sig samarbeta med andra och att ta reda på information själv, vilket gett mycket mer än att bara få den serverad framför näsan.
Men visst har det varit många protester från min sida. Jag tyckte att allting i början var konstigt och främmande för mig. Jag var inte van att det skulle vara så. Man trodde att det skulle vara som på Komvux eller högstadietiden och där kände man sig bara dum.
Men tiden på Bona var toppen och den stärkte mig som person. Jag fick lära mig massor av kunskaper som jag inte alls hade en aning om, jag tyckte till och med om matten. Matten hade för mig varit en fasa, men lärarna på Bona gav inte upp utan kämpade vidare trots att jag gick på toa hela tiden för att slippa den.
Man lärde sig mycket också genom att vi var olika personer i olika åldrar. Men jag kom också på att jag ville studera vidare på högskolan och fick genom skolan stöd och hjälp att komma vidare med det.
Det var härliga år på Bona och vissa människor glömmer man aldrig från den tiden. Tack alla ni lärare som har kommit och gått under min tid där. För att ni inte gav upp och för ert stöd.
Marie Svenson, f.d. allmänkurselev.
