Jag gick skrivarlinjen på Bona folkhögskola en gång i tiden. Nuförtiden arbetar jag med att skriva - främst musik, spoken word och krönikor.
|
|
Sista åren har jag fått som vana att komma till Bona och uppträda och ha workshops med skrivarlinjen.
För det första vill jag slå ett slag för att gå på folkhögskola i allmänhet.
Det har en avprogrammerande effekt för den som kommer direkt från skolan.
Och en programmerande effekt för den som gått vilse i arbetslivet/arbetslösheten. Man ger sig själv en chans, ett lugn och en lagom press och träffar likasinnade och oliksinnade i en bra kombination.
För det andra vill jag slå ett slag för att gå skrivarlinjer i allmänhet.
Inte för att man kan lära sig att skriva, utan för att man kan få hjälp med att hitta sin egen röst och det som känns angeläget att berätta, och hjälp att hitta de verktyg som krävs. Så kanske kan man lära sig skriva ändå.
Men inte minst så ger man sig själv ett år när man fokuserar på sitt skrivande. Och när man väl blivit av med sina romantiska föreställningar om skrivandet
så är ju fokus det mest centrala.
För det tredje vill jag slå ett slag för Bona i synnerhet. För att jag tyckte jag fick meningsfull respons på de texter jag gjorde, för att jag vet att samma goda lärare finns kvar på skolan, och inte minst för att jag själv kommer dit en gång om året.
EMIL JENSEN, Musiker, poet och mycket annat
