Efter att ha jobbat som nattredigerare på både Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar, jobbar jag nu som redaktör och driver NT:s ungdomsavdelning.
Ett smickrande jobb nu när jag har hunnit bli 34 bast. Jag är en mix av chef, lärare och kompis. Ett jobb som till mycket består av att både hissa och dissa texter. Något som vi ofta gjorde på utbildningen.
Den största utmaningen är att berätta varför något är bra. Något man märker att även läsarna har svårt för. Det är lättare att klanka ner på felstavningar, liten text eller andra småpetitesser. Men, varför var Bona folkhögskola bra då?
Hm, jag visste inte mycket om folkhögskolor när jag började på journalistlinjen 1994. Men formen och tanken på att få jobba självständigt och praktiskt lockade efter åren på ”vanligt” gymnasium.
Då låg Bona folkhögskola i det lilla samhället med samma namn utanför Motala. När jag var där för att ta ett första kik, kändes det som rena rama Twin Peaks. Inte en människa syntes till, trots att flera hus låg i närheten. På kullen nära vägen låg ”Katthult” ett hus som beboddes av en äldre kvinna och alla hennes katter. (Ryktet sa att de var ett 30-tal.)
Strax intill låg den sedan länge övergivna flyktingförläggningen. Med näsan tryckt mot fönstren gick tankarna till att alla hade lämnat bygganden snabbt, på ett givet kommando. Det låg madrasser på golvet och kaffekoppar stod kvar på borden.
Det kändes skumt, men samtidigt spännande. Jag antog utmaningen att plugga i denna miljö.
Skolan erbjöd ett internat men med en central lägenhet i Linköping valde jag att pendla. Det kändes skönt att ha en fot kvar i samhället, typ. Att skolan numera ligger i Motala måste underlätta för journalisteleverna. Det var ju i Motala vi var mest för att göra intervjuer till våra tidningar och radioprogram.
De två åren gick snabbt. Det var två år med livliga diskussioner om politik, feminism, ja allt möjligt. Klassen var bra mixad, vi var allt mellan 20 och 40 år och hade olika bakgrunder. En del hade jobbat i andra branscher innan, andra hade precis flyttat hemifrån. Det var människor med mycket åsikter, starka och skilda. Om en fråga splittrade klassen kunde det kännas påfrestande. Men med facit i hand känns det bara nyttigt. En fråga kan alltid ses ur flera perspektiv. Något man alltid ska sträva efter när man jobbar som journalist.
Det har också varit nyttigt att få träffa och jobba med människor som man annars kanske inte hade kommit i kontakt med. Det har varit en god erfarenhet i mitt jobb som journalist på Norrköpings Tidningar. Där träffar man dagligen människor som är både lika och olika en själv.
Tiden på Bona var en bra förberedelse för journalistjobbet, helt enkelt!
ANNICA SVENSSON, Norrköpings Tidningar
