Kulturen är viktig för Östergötland. För att samordna och hjälpa olika delar av Östergötland att samarbeta, har Regionförbundet Östsam en kulturverksamhet.

- Kulturen är kittet i samhället, säger Peter Karlsson som är kulturchef på Östsam.

Östsam är ett regionförbund som har samlat Östergötlands 13 kommuner och Landstinget. Regionförbundet ska hjälpa kommunerna och Landstinget att samarbeta och samverka kring olika frågor.

Inom kulturområdet ska Östsam fördela pengar till kulturorganisationer. De ska även bidra genom att skapa nätverk för de som jobbar med kulturen. Östsam ska även medverka i olika projekt för att påverka och utveckla kulturen. En annan viktig del är att uppmuntra enskilda utövare att ta kontakt med andra intresserade, eller engagera sig i olika nätverk.

- Kulturen är kittet i samhället och används för att berätta saker för varandra och förmedla idéer, säger Peter Karlsson.

Han tycker att det är viktigt att kulturen hålls levande i Östergötland. På så sätt kan Östergötland vara med och konkurrera med andra regioner om invånarna.

- Kulturen är viktig för människor och är motorn i samhället, säger Peter Karlsson.

För att väcka ett större kulturellt intresse tror Peter Karlsson att ämnet måste hamna högre upp på den politiska agendan. Man måste göra större satsningar och se sambandet mellan utökad kultur och en stark region.

Enligt Peter Karlsson är det viktigt att uppmuntra både enskilda individer och institutioner. De som utövar kulturen ska få tryggare villkor. Detta för att de ska kunna fokusera på att bland annat anordna olika evenemang, teateruppsättningar och konserter.

Norrköpings och Linköpings invånare har nära till olika kulturinstitutioner. Östergötlands andra kommuner måste se vad de kan göra för sina invånare på hemmaplan.

Eva Davidsson

Solen tittar fram i andra slussporten.

Regnet smattrar mot taket när Kung Sverker lägger ut från hamnen i Motala. En högtalare spelar Evert Taubes Möte i monsunen och mörka höstmoln skvallrar om att slutet på båtsäsongen närmar sig. Det bådar för en ruggig kryssning på Göta Kanal.

Kapten Olaf guidar vant om båten och omgivningen samt slänger in små reflektioner, till exempel om det obegripliga i att kanalbåtar måste lämna företräde till tåg vid järnvägsbron.

Vid Borenshults slussar spricker regnmolnen upp och några passagerare vågar sig ut på däck. Agnetha och Ulf-Göran Wibring från Tranås har äntligen kommit iväg på kanalkryssningen som var en julklapp från barnen.

-Jätteroligt att äntligen få komma iväg och skönt nu när solen tittar fram också, säger Agnetha.

M/S Kung Sverker byggdes i Finland för 102 år sedan och användes där som bogserbåt tills 1967 när hon togs ur bruk. 1974 renoverades hon och byggdes om till passagerarfartyg. 1989 kom hon till Sverige och ägs sedan 2004 av Olaf Svensson som sköter henne tillsammans med sin familj.

Varje år besöks Göta Kanal av över 3 000 000 människor. Just idag är det glest på båten med bara 16 passagerare, men sommaren har varit fullbokad och någon ekonomisk kris har inte märks av.

- Det är ett underbart jobb att köra kanalbåt, belöningen är när mina passagerare är nöjda och belåtna, säger Olaf Svensson.

Efter två timmar lägger båten till i Borensberg och passagerarna får en chans att gå i land och sträcka på benen innan färden bär åter till Motala

Kanalen och Boren är en uppfriskande och vacker upplevelse även under hösten. Se bara till att ta med en tjock tröja när vinden friskar i.

Text: Karl Magnus Ericson & Mats Tjernström

Jag skiter väl i vad du tycker!  Jag ser det i hans ögon när han försöker smälta det jag har sagt. Han har bett om min åsikt, men det jag säger passar honom inte. Hur är det där med att ha åsikter? Egentligen? Får vi tycka?

Vi verkar alla ha ett behov av att tycka saker. Vad består det behovet av? Är det helt enkelt så att det bor en bekräftelsetorsk i oss alla? Inget är väl så härligt som att höra någon säga: – Åh, det har du rätt i. Eller, – Gud vad du sa det där bra.

Tidningarna levererar åsikter varje dag. Där analyseras händelser och personer, in i minsta detalj. Deras ledarskribenter är avlönade för det. Vi bedömer dem som intelligenta och kunniga personer. Ibland kritiserade med stora rubriker hos konkurrenterna. Ibland utskällda på dialekt hos fotfolket.

Hatade eller älskade så inger de ändå respekt.

Över mig som privatperson kastas det åsikter hela tiden. Vissa värderar jag högt. Andra klibbar fast som ett smutsigt plåster. Jag gör allt för att ta bort det, men hur jag än pillar så är de där svarta äckliga resterna kvar. Dessutom svider det rejält.

Åsikter är statusbestämda. Ju högre status personen som levererar den har, desto lättare är det att acceptera den.
Mm, säger man. Jag köper det du säger, du vet vad du pratar om.

Vad vi skulle behöva är en examen med ett betyg, eller åtminstone ett sirligt diplom med texten: Härmed är du betrodd att tycka precis vad fan du vill!

Text: Heléne Svensson

Sedan Leila Lindholm klev in i Tv-rutan har hon blivit Leila med hela svenska folket. Hon har bakat sig in i våra hjärtan.  Med sin färgstarka profil,läckra bakverk och mat från världens alla hörn inspirerar hon vem som helst att gå loss i köket.

Hon är en av få som får mig att vilja stå i köket och baka och laga mat hela dagarna! Problemet är att jag har inte ett Leila bakar kök. Ett sånt i vitt och pastellfärger. Med en fin matberedare i en skön färg. Inte heller ett bubbelgumsrosa, bulligt kylskåp som för tankarna till Barbapappa. Jag vill baka i hennes kök, det är så fint inrett med alla färgglada tallrikar, vackra skålar och blommiga bullformar. Det är som en dröm, fram tills nu.

Nu tar Leila steget in i tidningsvärlden och blir kreativt ansvarig för Leilas country living, ett lifestyle magasin som kom ut med sitt första nummer 31 mars. Inriktningen på tidningen är vintage, inredning, recept och trädgård. Leila har en bakgrund som stylist och brinner för inredning och miljöer. Magasinet är precis som Leilas kök – en mumsig pralin. Vackra bilder och smaskiga recept som får mig att vilja ha mer.

Det här är en inspirations tidning, i klass med Drömhem & trädgård. Prismässigt är det ungefär samma, cirka femtio kronor kostar båda två. Men Leilas är något tunnare, något som uppvägs av den oerhört fina layouten. Detta öppnar ytterligare en möjlighet att få kliva in i Leilas drömkök och baka vackra tårtor. Eller i alla fall drömma om att man kan göra det, när man sitter i soffan och läser om det. Drickandes te i en vacker kopp.

Off the Record

Off the Record

Den 29 april kl 7 till 9 på kvällen sänder Pernilla, Åsa och Lillemor live radio. Vi varvar med musik, prat, intervjuer och livespelning i studion.

Alla vägar bär inte till Motala, men flera gör det. Jag väljer att hoppa över den enormt tråkiga riksväg 34 så kan du få en behagligare färd över Östgötaslätten.

Resan början på E4:an som löper norr om Linköping och jag kör vidare  mot Motala. Inledningsvis en trivsam men ack så monoton tur på cirka fem kilometer. 110 är en bra hastighet för sträckan. Här är det god sikt över fälten med absolut inget att fästa blicken på. Här finns heller inga fartkameror.

Nu kommer jag upp mot Fornåsakorset. Ett i Östergötland välkänt landmärke och här smiter jag in på den mindre vägen mot Motala.

Nu kära bilister kan jag se ut över slätten och insupa doften av det bördiga landskapet. Hastigheten varierar mellan 70 och 90 kilometer i timmen. Ska jag hinna se något av det som finns bredvid den klent tilltagna vägen och inte köra in i den rätt stora mängden LGF-fordon (långsamtgående fordon) så rekommenderas en marshhastighet om 65 kilometer i timmen.

Till saken hör den att det jag ser är åker, mera åker och en del leråker. Här passeras en mängd kyrkor. Fivelstad, Klockrike, Fornåsa, Ask och så Vinnerstads kyrka innan jag anländer till Motala. En kyrkokulturell upplevelse behövs det inte gå miste om. Det sägs för övrigt att den som klättrar upp i ett valfritt kyrktorn på Östgötaslätten ska kunna se ytterligare minst tre andra torn.
För att slippa det andliga inslaget finns bara en sak att göra: stanna i Ulfåsa och köp nytillverkade cocosbollar.

Du som läsare undrar nu varför du ska välja den här vägen, som är tråkigare än tråkigast, där du inte får se Göta Kanal, stanna på båt- och leksaksmuseét eller vid Brunneby musteri. Inte få åka under akvedukten utanför Borensberg, eller åka in i Borensberg och ta en fika på anrika Göta Hotell.

Du undrar också varför du vill se leråker och vindkraftverk framför den enorma utsikten över sjön Boren och möta upp Motala via sin nordöstra sida. Svaret heter behålla körkortet. Riksväg 34 har fartkameror på de mest korkade ställen och många har förlorat sitt körkort på vägsträckan. Fornåsavägen har, som tidigare nämnt, inga kameror, här är det bara att köra så det ryker! Text:Lillemor Molin

Helt plötsligt både läste jag och hörde ordet Twitter överallt. I tidningar, på radio och i television. Det gick inte att komma undan. Twitter, den nya kommunikationskanalen alla bara ”måste” använda. Twitter, den gratisreklam företag och politiker har väntat på i åratal.

Twitterfenomenet skapat i den ständigt växande cybervärlden. Haket som inte kostar något att besöka. Haket kändisarna hänger på. Haket för den trötta småbarnsmamman. Dörren är inte låst för någon.Om ni är lika okunniga om vad Twitter är, som jag var för ett par månader sedan, bjuder jag på en gratislektion.

Detta erbjudande råder jag er att tacka ja till. Att inte känna till Twitters existens kommer att ge er röda fläckar på kinderna. Det kommer att få den som frågar att skaka på huvudet och säga. Va? Vet du inte vad Twitter är? Bor du på landet, eller? Fakta om detta kvittrande mediebrus som hörs över hela världen. Twitter, som grundades i Usa 2006, är en microblogg där antal tecken du får skriva i varje inlägg är max 140.

Det är där skillnaden ligger i jämförelse med en vanlig blogg där du kan skriva hur många tecken du vill. När du skriver ett inlägg kallas det att du twittrar. Som en övrig upplysning till er som inte vet så betyder Twitter översatt från engelska, fågelkvitter. Du kan twittra både från datorn och från din mobil via sms. När du skapat ett konto letar du upp de personer du tycker är intressanta och följer dem i deras twittrande.

På samma sätt kan de följa dig. Det är där poängen ligger. Du skapar ett kontaktnät som du kan använda i det syfte du vill uppnå. Kanske vill du berätta för dina vänner vad du gör? Kanske har du slut på post-it lappar hemma och vill be sambon köpa mjölk innan han kommer hem? Eller så kan det kanske vara så att du twittrar hemligheter som bara du och din älskare kan tyda? Vill du inte vara synlig för mer än de personer du själv väljer så finns det en funktion för det också. Har du ett företag, är politiker eller kändis så är det ett utmärkt sätt att marknadsföra dig själv och dina produkter på.

Barack Obama twittrar. Mona Sahlin twittrar. Anna Svensson i Rydaholm twittrar. Ja, har ni förstått var jag vill komma? Twitter undgår ingen. Över hela världen finns det i dagsläget 7 miljoner twittrare. Alla med sitt eget budskap och sitt eget speciella syfte.Microbloggandet ligger lika rätt i tiden som julafton gör den 24 december. För precis så är det. I vår uppspeedade vardag där tid är en lyx vi inte har råd med är Twitter som julaftons paketöppnade. Nödvändigt, snabbt och barnsligt kul.

Text: Heléne Svensson

Skönsång! Jesus! Country-gnissel! Onsdag 29:e april spelar Landlord på Bona folkhögskola. Tid: klockan 19.30 i Coopet på skolan. Gästar gör ett antal elever från musikpedagog-linjen från en trappa ned.Öl och snacks i baren.  Så är det. Välkomna!

Så här kan det låta:

Evergreen.

Eller snarare: Inget hem är fulländat utan en katt, mängder med katthår på ALLT,(och då menar jag verkligen precis allt. Till och med nya kläder, hängande i garderoben som inte ens är använda.Och arbetskläder som inte varit innanför dörren hemma.)

Söndervässade möbler och ett evigt jamande under hela våren.

Vår ena hona Pixie började löpa i mars. Men det känns som det vore flera år sedan. Hur orkar småbarnsföräldrar? Vi håller på bryta ihop av sömnlöshet, redan. Första gången var inte så farligt, jamade lite gulligt någon dag bara. Puh, hon är ju mycket smidigare än Busan, vår äldre steriliserade hona.

Ett par dagar senare så började det om, jamandet höll på lite längre och var lite högre. Nu kommer eländet med knappt en veckas mellanrum, och illvrål dygnet runt. Hur kan någon så liten låta så mycket? Tanken är att para henne en gång innan hon steriliseras, för att slippa detta vrålande för gott. Men frågan är vill vi verkligen ha flera katter?

Tänk om vi människor skulle hålla på så? Bara ställa sig framför ett manligt objekt och puta med rumpan. Befrukta mig,nu genast! Oberoende på vem det är, det kvittar. Kanske skulle vara uppskattat!

Busan är Pixies raka motsats. Liten, söt och rar. Helt underbar! Skriker aldrig och ligger oftast och tittar på oss med sina enormt stora, fina ögon. Allt medans Pixie hänger i en gardin, eller hopppar på ett dörrhandtag tills dörren går upp. Hon har inställningen, här är jag kolla på mig! Busan är lite mer blyg, håller sig för sig själv. Busan är mattes katt, ända ut i den lurviga svarta tassen.

Det är underbart med djur, skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dom. Alltid någon som är glad att man kommer hem, möter i dörren spinnandes. Kommer och kurar ihop sig i knäet, helt supernöjd med livet. Katter är allt bra härliga, kanske ska para Pixie ändå. Hur tråkigt vore det inte utan dom små liven? Sova? Det kan man göra när man blir gammal!